Paint

rosa

Publicerat i Just making conversation | Lämna en kommentar

I leksakshyllan

Det lilla barnet har kommit till prinsessåldern, och marknaden vet att tillfredsställa begären genom exempelvis Disney Princess-serien. Jag tittar i Barbiehyllan och det känns som en representation av vissas idealriksdag; rad efter rad med vita dockor, enda undantaget är Monster Highs härligt uppfriskande kulörer i lila och grönt. Allvarligt? Jag vet (eftersom jag bland alla mina övriga kvalitéer) är Barbienörd, att samtliga ”icke ariska” Disneyprinsessor finns tillgängliga som dockor. Men de finns inte i någon affär nära mig. Gamla Askungen och moderna Rapunzel finns, men varken Mulan, Pocahontas eller Tiana. Barbiehyllan är överraskande monokrom. Vadan detta?

Det är överlag svårt att hitta Barbies vänner av olika kulörer i dessa dagar. Säljer de inte? Är Barbie ute? Har marknaden kollapsat? Man kan fråga, men när får man svar?

En annan fråga är vem det var som tyckte att de var en bra idé att gjuta dockornas klänningsliv på deras kroppar. Halva nöjet med Barbiedockor är ju att byta ut kläder och yrken: sjuksköterska idag, stridspilot imorgon. Formstöpta prinsesskläder försvårar den fria leken. Den som hittade på det där har aldrig lekt med Barbie…

Publicerat i Just making conversation | Lämna en kommentar

April, april…

En månad gick, jag vet inte vart. En dag vaknade jag upp till vårvindar och blåsippor, nästa dag snöade det. Våren hade kommit tidigt det här året, men kunde i vanlig ordning inte bestämma sig för att kliva in utan stod och hängde i dörren så att det drog kallt. Hon hade passat på att rota igenom alla lådor så att vantar, mössor, gympaskor och solglasögon nu låg i en ambivalent röra på golvet. Jag kunde inte med att skälla på henne av fruktan att hon skulle gå iväg och sura i två veckor till, utan lyfte resignerat undan en regnjacka från mina vårskor.

Dagen skulle visa sig bli ett långt, plågsamt aprilskämt utan vare sig slut eller poäng. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men bestämde mig i slutändan för det senare, eftersom galghumor är bättre för psyket än ingen humor alls. Det var svårt att riktigt bry sig om någonting eller att ta någonting på allvar. Här finns ingenting som betyder någonting längre.

Vid dagens slut: här, äntligen, finns det enda som är viktigt. Här är verkligheten. Allt det andra är bara en dålig dröm, och jag har bestämt mig för att vakna nu.

Publicerat i Jobb | Lämna en kommentar

Att vara, att ha varit

Året var 2014. Jag satt i min lägenhet, fylld av en känsla av tomhet, emedan jag var fullt medveten om att detta var ett motsägelsefullt sinnestillstånd. Jag hade nyligen sett Thor 2 och än en gång reducerats till en dräglande fangirl inför filmens badboy #1. Jag hade en helt annan film med skådisen i fråga inom räckhåll, men tvekade att se den av rädsla för att han inte skulle leverera och min fragila fantasi skulle vackla och gå sönder.  Risktagande kändes inte aktuellt denna vår, som följde en vinter som aldrig riktigt var.

Emedan Sverige tävlade i musik hellre än att invadera Danmark just for the hell of it, rämnade marken ute i östeuropa. Varken musik eller OS tycktes kunna sätta stopp för det som kanske komma skulle. Var vår lagoma, ironiska välfärd i fara? Skulle allting gå åt h*lvete, eller skulle jag vara förmögen att följa råden i Taubes ”Så länge skutan kan gå” och tänka att This, too, shall pass?

Och skulle jag någonsin kunna skriva i en vettig tempusform igen?!

Publicerat i Just making conversation, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jobbet

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vill haaaa…

Jag vill ha en surfplatta jag vill ha en surfplatta jag vill ha en surfplattaaaa… en dyr jävel dessutom, om det nu var någon som undrade varför jag inte bara håller tyst och tillfredsställer denna min lust i närmsta elektronikaffär.

Så var det det där med fritid, eller rättare sagt, det var det det inte var. Särskilt mycket av den varan har jag nämligen inte, känns det som. Och har jag det är jag för sliten för att orka göra mycket av den. Måste vara den där D-vitaminskrisen som de skriver om i tidningarna, ska genast kvista ut och köpa upp ett lager, när jag orkar.

Spanar annars på vinterkläder åt barn. Det ska vara membran, vattenpelare och andas, har jag förstått. Livet blir bara mer och mer komplicerat, ain’t that so?

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tankar i oktober

Bilar på parkeringen (sovande monster)
Mjuk sammetsklädsel skapar falsk trygghet (och komfort)
Avgasrök, avgasdöd

Metallens blanka kurva (smakfull i designen)
Kall mot min hand i det bleka morgonljuset (bländande)
Fartfull formgivning

Motorvärmen smälter asfaltsfrost (tyst morrande)
Handen foten blicken bältet; rytande gas
Draken vaken

Publicerat i Livet | 2 Responser

Mitt digitala Melonia

För att anknyta till föregående inlägg, så går balkongodlandet som en dans. Fast kanske mest som en långsam vals, men det må så vara. Smultronen har vi njutit av i flera omgångar, kaprifolen skjuter knopp och tomaterna börjar bli röda. Morötterna har jag, glad amatör, ryckt upp lite blast hipp som happ när det synts mig för trångt i leden, och när jag kom hem från semestern bodde där en mycket stor, mycket mätt grön larv (numera avlägsnad). Så vi får se vad det blir av dem, troligtvis är de inte dugliga förrän framåt i september ändå.

Men vad jag egentligen ville komma till i det här inlägget är min kärlek till det digitala. Jag gillar dels tanken på att kunna uttrycka sig online, i ett medium som tillåter aktiv diskussion och tankedelande även om det mest banala. Förr i tiden skrev man i en Oh, så hemlig dagbok (med lås!) om ditten och datten. Vill jag prompt skriva något väldigt privat i min blogg så kan jag för all del göra inlägget hemligt, men troligare är att jag skaffar mig lite självdistans till ämnet jag så gärna vill skriva om, och skriver det ändå. Jag har läst tillräckligt ur mina gamla dagböcker för att inse att annars blir det mest bara slisk och blask. (Jo, även digitala. Ni skulle bara veta!)

Med anledning av att jag just gått igenom minst två livstider av gamla foton, teckningar, dagböcker och prylar samt böcker i all evinnerlighet inser jag verkligen värdet i det digitala. Jag tar massvis med foton på Det Lilla Barnet, men de kräver varken lådutrymme eller plats i bokhyllan om jag inte aktivt väljer det. Jag tecknar just nu långt mindre än jag skulle vilja, men nästan alltid med sikte på digital bearbetning och publicering, så jag behöver egentligen inte spara på skisser, original med mera. (Jag gör det ändå. Separationsångest!)

Jag äger hyllmeter med böcker som ”kanske skulle vara kul att läsa någon gång” (typ Maryan Keyes), och funderar nu allvarligt på att införskaffa en surfplatta just för att då eventuellt kunna läsa dem som e-böcker istället och ge utrymmet i bokhyllan till mer värdefull litteratur (typ min Pratchett-samling). Eller såhär: bara för att En Världsomsegling under havet är en läsvärd bok, så måste den inte bo i min bokhylla! Märk väl att det säkert har tagit mig 15 år att nå hit. Tack alla gudar och halvgudar för utveckling, we do need it, yes we doesss!

I övrigt utforskar jag sommarstaden. Baden, nöjena, nästa buss hem. Önskar att sommaren aldrig ska ta slut.

Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

Jord under naglarna

Jag älskar denna ljuva försommartid som sent om sider infunnit sig. I vanliga fall är jag ingen växtmänniska, mitt hem har alltid varit fritt från krukväxter. En och annan bukett med snittblommor har passerat revy, men fleråriga växter som ska vattnas eller kanske inte eller kanske bara helt enkelt får damma igen har jag undvikit.

Men nu, när jag blivit med balkong, kommer saken i ett helt annat läge. Diverse skönblommande klätterväxter ska skydda mig från insyn, smultron- och tomatplantor ska krydda min vardag och i en hink ligger nyplanterade morotsfrön. tanken är att Det Lilla Barnet ska få njuta hemmaodlarens lyx att kunna dra sig en morot direkt ur jorden. Skulle inte förvåna mig om balkongodlandet rentav är pedagogiskt för oss asfaltstrampare.

I lägenheten finns nu både disk- och tvättmaskin, ännu en vardagslyx för den som alltid diskat för hand och varit ute i sista minuten när det gäller att boka tvättid. Vitvaruhandlaren hade även helt illistigt anställt en söt installatör, säkert som ett led i ett merförsäljningstänk. Funderar nu på vad mer jag kan köpa, så att han kommer igen? Det luktar konstigt i kylskåpet, kanske skulle skaffa ett nytt sånt? Måhända han levererar annan hemelektronik också, jag funderar på en platt-TV? Så kunde jag, bara som av en händelse, locka honom med en nyskördad morot ute på balkongen. Charmigt till tusen! Detta tål att tänkas på.

Inläggets bild är hämtad från en serie jag gjorde för ungefär hundra år sedan, om en tjej, hennes talande blomma och deras vänner. Man kan läsa den här om man vill. Valet av illustration speglar min längtan efter talande krukväxter på balkongen, de kunde berätta spännande skvaller om mina grannar när jag kommer hem från jobbet. Eller inte.

Och på jobbet är det såklart bråda tider. Fast det är visst alltid bråda tider, har jag förstått. Det är möten och andra möten och dokumentation i det oändliga, vilket får mig att hoppas att idén om lärarassistenter snabbt vinner fäste och gror sig stark och fin så att jag slipper ha dåligt samvete för alla träd som blir till papper som jag inte riktigt har tid att fylla i. Fast jag kan odla nya träd. På min balkong. Jag skapar mitt eget Melonia och njuter sommaren lång.

Publicerat i Jobb, Just making conversation, Livet | Lämna en kommentar

SIS13

Skippar bloggar den här veckan. Vågar knappt gå in på twitter, ens. Misstänker att det fullkomligt sprudlar av kommentarer om Seriefestivalen, som jag av diverse anledningar (livet, jobbet samt etcetera) varken medverkar på eller kommer att besöka. Ja, jag är bitter. Men bara lite, eftersom energin inte räcker till för ymniga känslostormar.

När allt kommer omkring, vad är en seriefestival på Kulturhuset? Den kan ju vara fruktansvärt tråkig och långtråkig och alldeles… alldeles underbar

Nä. Det tjänar ingenting till att gråta över spillt bläck. Jag får organisera mig, ta ut mig själv i strejk eller helt enkelt klona mig och återkomma med nya krafter lagom till SIS14. Vi ses då!

Over and out.

Publicerat i Just making conversation | Lämna en kommentar
  • Presentation


    Underneath my clothes, I'm naked.

    Tecknar, skriver, webbdesignar och problematiserar.

    Gör serien anywayz, som du kan läsa mer om under fliken "Om anywayz"

    Kontakta mig för illustrationer, serier, hemsidor och allmänt besserwissrande: janna@anywayz.se

  • Arkiv