Sommarfunderingar

Visst är det skönt att det är varmt? Långa, lata dagar, ledighet, hängmatta, inga tider att passa… man har tid att släppa allt viktigt och kan fokusera på de små, oväsentliga frågorna i livet. Särskilt två frågor återkommer i mitt semesterlulliga huvud, år efter år:

  • Varför, oh varför piper myggor så förgrymmat?

Alla kan relatera till det här. Du har prceis lagt dig i sängen, trött och go efter en lång dag i sommarhettan. Allt är perfekt, rummet är varken för varmt eller för kallt. Du släcker lampan och makar dig bekvämt tillrätta. Allt är frid. Du sluter ögonen. Då; ett omisskännligt ljud höres, som ett slags orientaliskt blåsinstrument i miniatyr: Nnnnnnnyyyyyyyyyy-nnnyyyyyyyyy-nnyyyyyy– … (konstpaus) … Nnnnnyyyyyy-nnnyyyyyyyyyyyyyyy-nnnyyyyyyyyyyyy– (lömsk tystnad under vilken du troligtvis hinner slappna av) … NNNNNNNNnnnyyyyyyyyyyy-nnnyyyyyyyy-nnnyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyybzzt! (Panik! Vart är den? Sitter den på mig nu?! Aaaaagh!!!)

Ett rovdjur (får man väl ändå säga) som piper lystet under själva jakten, hur felkonstruerat låter inte det? Tänk er själva om lejoninnan skulle glömma att knäppa av mobilen när hon jagar ute på savannen? Hon smyger på sitt byte, ser noga till att hålla sig i motvind. Nu är hon nära, nära, känner nästan smaken mellan käftarna, då! ”DIII-Di-DIIIII, pling-a-long-pling-pling-plong!” (Abbas Dancing queen):

– GROWL! Åh, hej älskling, var det du? Jag är nere på savannen, tänkte plocka upp en smaskig Zebra till middag. Åh, vänta … shit, vart tog den vägen?

Nej. Det låter ju inte som ett troligt scenario. Vi får tänka oss att lejoninnan är mer rutinerad än så. Så, åter till myggan: vad håller den egentligen på med? Är det möjligen så att myggor blir så exalterade att de inte kan låta bli att nynna på ledmotivet till Bond när de ska till att käka? Eller har jag fått det hela om bakfoten, kanske är det rent av så att myggorna (kända sadister) går igång på den irritation deras pipande skapar? Att egentligen låter det Nnnyyyy-hehehe-nnnyyyy-hehe-nyyyYES!

Eller också finns det en vetenskaplig och helt logisk förklaring: pipandet skapar en irritation vilket leder till en högre adrenalinhalt i blodet = smarrigare blod. (Den här hypotesen är så torr att den helt enkelt måste vara sann.)

Den andra frågan jag funderat på är:

  • Hur kommer det sig att man känner sig mer påklädd i bikini än i underkläder?

Jag har betraktat detta fenomen på stranden; tjejer (som inte varit förtänksamma nog och bytt om hemma) klär av sig ner till underkläderna, noggrannt skylda i ett badlakan eller annan lämplig anordning. Så kommer proceduren under vilken man för en kort sekund kan tänkas vara alldeles naken där under handduken, som man med bestämda nypor håller på plats. Så, en lättnadens suck: badkläderna är på plats. Med ett jubel flyger nu (vanligtvis) handduken av, och den bikinibeklädda kastar sig med ett jubel ut i vågorna. Eller lägger sig på plats för att vändstekas. Hur som helst, så blir det så småningom tid för hemfärd. In i handduken, blöta badkläder av, underkläder på. Och jag kanske inbillar mig, men även den som mest ledigt travat omkring i bikini verka föredra att förbli osedd mellan handduk och kläder.

Det kan ju finnas flera orsaker till detta. Kanske valde man fula underkläder just den dan, som till skillnad från badkläderna inte direkt var menade att synas. Vissa underkläder är tvärtom menade att synas, men då bara av utvalda personer, pojkvänner till exempel. Men ändå: trots att jag inte har några problem med att klippa gräsmattan i shorts och bikinitop skulle jag inte vilja öppna dörren om jag istället var klädd i en neutral BH.

Vad är det som orsakar detta fenomen? Vi kan eliminera vissa faktorer, såsom exempelvis mängden tyg; badkläder täcker i många fall mindre av kroppen än vanliga underkläder. Platsen man bär dem på, då? Mja, bikini har jag sett både i stan och på landet, i trädgården och på affären. Däremot har jag sällan sett någon överhettad dam spatsera runt på nämnda ställen i bara BH.

Materialet, då? Ah. Här kan vi vara något på spåren: det är ju just det glansiga baddräktstyget som avslöjar att plagget du bär är en bikinitopp och inget annat. Det måste alltså vara något med känslan av detta material mot kroppen, som får bäraren att känna att detta är mer ok än BH’n och trosorna, den skinande baddräktens matta kusiner.

Så, man ser alltså skillnad på bikini och underkläder. Oftast. Men vaddå, då? Det är ju inte som om någon om 100 år kanske skulle titta på en typisk strandbild från 2010 och förfäras: ”Men, hon är ju klädd i vanliga underkläder!!!”

Jag har väldigt svårt att förstå det här. Jag inbillar mig i alla fall om att jag inte är ensam om att ha erfarit denna känsla, att bikini är mer passande sommarklädsel på banken är vanliga underkläder? Men om så är fallet, så är det ju bara att beklaga, både det ena och det andra.

Detta inlägg är publicerat i diverse, Livet, Mode, Om mig och taggat , , , , , . Bokmärk permalänk. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

  • Presentation


    Underneath my clothes, I'm naked.

    Tecknar, skriver, webbdesignar och problematiserar.

    Gör serien anywayz, som du kan läsa mer om under fliken "Om anywayz"

    Kontakta mig för illustrationer, serier, hemsidor och allmänt besserwissrande: janna@anywayz.se

  • Arkiv