Att vara, att ha varit

Året var 2014. Jag satt i min lägenhet, fylld av en känsla av tomhet, emedan jag var fullt medveten om att detta var ett motsägelsefullt sinnestillstånd. Jag hade nyligen sett Thor 2 och än en gång reducerats till en dräglande fangirl inför filmens badboy #1. Jag hade en helt annan film med skådisen i fråga inom räckhåll, men tvekade att se den av rädsla för att han inte skulle leverera och min fragila fantasi skulle vackla och gå sönder.  Risktagande kändes inte aktuellt denna vår, som följde en vinter som aldrig riktigt var.

Emedan Sverige tävlade i musik hellre än att invadera Danmark just for the hell of it, rämnade marken ute i östeuropa. Varken musik eller OS tycktes kunna sätta stopp för det som kanske komma skulle. Var vår lagoma, ironiska välfärd i fara? Skulle allting gå åt h*lvete, eller skulle jag vara förmögen att följa råden i Taubes ”Så länge skutan kan gå” och tänka att This, too, shall pass?

Och skulle jag någonsin kunna skriva i en vettig tempusform igen?!

Detta inlägg är publicerat i Just making conversation, Okategoriserade. Bokmärk permalänk. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

  • Presentation


    Underneath my clothes, I'm naked.

    Tecknar, skriver, webbdesignar och problematiserar.

    Gör serien anywayz, som du kan läsa mer om under fliken "Om anywayz"

    Kontakta mig för illustrationer, serier, hemsidor och allmänt besserwissrande: janna@anywayz.se

  • Arkiv