Nej, det måste du verkligen inte!

Jaha, suckar tanten när jag kommer ut ur butiken med min barnvagn. Jag bara måste få fråga dig, fortsätter hon, varför du har ditt barn framåt i vagnen? Jag höjer på ögonbrynen. För det första, det är ett litet barn vi talar om, inte en bebis. För det andra (eller kanske egentligen första?) om du känner att du bara måste fråga en total främling om något annat än möjligtvis en vägbeskrivning, så är svaret antagligen att nej, det måste du verkligen inte.

Jag bestämmer mig av någon anledning för att inte vara direkt otrevlig, utan förklarar käckt att min unge är ingen liten bebis, utan klarar att åka framåtvänd. Och det skulle förvåna mig om det ens görs bakåtvända sulkys till barn i den här storleken. Jaså, muttrar tanten missnöjt, men jag tycker i alla fall att det måste vara bättre att tala med barnet. Jag ruskar på huvudet åt denna människa, och har förträngt om jag kväker ur mig något till svar. I en kombination av käck, tillmötesgående småbarnsförälder och surmulen, fredagssugen student traskar jag förbi och lämnar henne bakom mig. Att mitt barn och jag kan samtala utan ögonkontakt bryr jag mig inte om att förklara.

Det har alltid fascinerat mig att det finns personer som tycks ta det som sitt ansvar att bara måsta ifrågasätta andra människor. Vad den surmulna tantens fråga grundade sig i kan jag gissa mig till: det finns en teori (eller sanning, beroende på vem man frågar) om att bebisar inte bör åka i en framåtvänd vagn. De skulle härvid få fler intryck än de kan hantera, menar teorin.  Jag råkar personligen tycka att den här teorin är ganska vettig. Och eftersom jag är lite insatt i den, händer det att jag höjer lite på ögonbrynen åt små bebisar som åker framåtvänt i vagn. Att gå fram till deras föräldrar och ifrågasätta dem tycker jag däremot skulle vara ganska oförskämt, vad vet jag om deras anledningar till att ha bebisen i just en sån vagn, liksom? Lika lite som jag skäller ut folk som ger bebisar nappflaska (för det är ju ”dåligt” enligt vissa experter) eller för den delen ammar på offentlig plats (för det är ju ”skamligt”, tydligen. Hur folk tänker där vågar jag inte ens spekulera i).

Troligtvis hade tanten hur om helst hört talas om denna teori, och bestämt sig för att hon så förtvivlat gärna ville ha en åsikt! Men att sätta sig in i vad teorin handlar om, det orkade hon inte. Möjligtvis hade hon blandat ihop den med tesen om att barn upp till en viss ålder bör åka bakåtvänt i bil. Och så bestämt sig för att det hela handlar om att inte vilja eller kunna föra en dialog med sitt barn. Eftersom dialog måste betyda ögonkontakt.

Kära läsare, ögonkontakt är i vissa fall mycket viktigt. Föreställ er därför att yours truly nu anlägger en allvarlig min, ser er djuuupt i ögonen, och upprepar: om du känner att du bara måste fråga en total främling om något annat än möjligtvis en vägbeskrivning, så är svaret antagligen att nej, det måste du verkligen inte.

Detta inlägg är publicerat i Just making conversation, Livet och taggat , . Bokmärk permalänk. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

  • Presentation


    Underneath my clothes, I'm naked.

    Tecknar, skriver, webbdesignar och problematiserar.

    Gör serien anywayz, som du kan läsa mer om under fliken "Om anywayz"

    Kontakta mig för illustrationer, serier, hemsidor och allmänt besserwissrande: janna@anywayz.se

  • Arkiv